Valparna har börjat öppna ögonen och oj, vilken atkivitet det drar med sig. Inte bara att dom drar sig framåt mer än vanligt utan också att dom låter mer. Dom gnyr, småskäller och börjar yla lite smått. Dom ser något ljust, det förnimmas någonting... var är jag, vad finns runtomkring mig, vem är du... och du, lukten är bekant, men oj vad nytt allt blev, var är den stora varelsen som luktar mamma, hon är inte här....
