kennel  Cheenik´s
alaskan malamute & grönlandshund


Chappa har fått valpar

2019-07-21

Nu har det gått några dagar sedan valpningen och först nu orkar jag skriva och berätta vad som hänt. Fantastiskt duktiga, underbara Chappa fick en stressad första valpning. Hon hade en stor kull i magen och valpningen började dag 59, natten till onsdag. Det föddes tio superfina valpar, men alla levde inte. Dom var lite mindre i storlek än vad vi är vana vid, inte så konstigt då dom också föddes lite tidigare än vad vi är vana vid.  

När valparna föds är jag alltid med och öppnar upp fostersäcken direkt, torkar nosen torr och ser till att dom andas ordentligt, jag vet att det kan vara fråga om sekunder ibland. Denna gång började valpningen med fyra livsstarka och pigga valpar. Sedan kom det ut en fostersäck med en livlös valp och min kropp fylldes av skräck.
– Nej! Efter att jag snabbt tagit ut henne ur fostersäcken la jag henne på en handduk och masserade henne ”rufft” med handduken. Jag slungade henne, gjorde mun-mot-mun-metoden, masserade henne igen, sög ur hennes näsborrar och gjorde om proceduren flera gånger.
– Jag släpper dig inte, kom igen! Efter en stund, för mig en evighet, såg jag hur hon började röra på tungan och återvända till livet. Hon tog långsamma andetag, andningen var ansträngd, så jag la henne direkt på en varm riskudde i husses famn och efter några minuter var hon varm och pigg och när vi la henne intill Chappa började hon dia direkt. Så skönt! 
Sen fortsatte valpningen och valparna kom ut en efter en, livlösa i sina mörka fostersäckar. Jag gjorde samma upplivningsförsök med allihop, men det gick inte. Kämpade länge och hade svårt att släppa valpen ifrån mig, att inse och acceptera att valpen vandrat vidare och aldrig skulle återvända. Det var en fruktansvärd upplevelse, jag blir så ledsen och bedrövad och samtidigt arg. Vad är felet, varför dog dom när dom är så nära, precis innan dom kommer ut i dagsljuset. Är det en infektion, vilken typ av infektion? Kan det vara Herpes? Av den infektionen klarar sig väl nästan ingen valp?
Fem superfina, välutvecklade små liv som bara har några minuter, någon timme eller några timmar kvar tills de föds, drabbas av något som stänger ner alla fungerande organ i kroppen, slår ut hela systemet och förgör dom små.

Dom fem valpar som överlevde den här dräktigheten fick uppleva sina fösta dygn i ett extra varmt valprum. Värmen är ju livsviktig, utan den tappar dom sugreflexen och även om dom diar lite så kan inte kroppen tillgodogöra sig det dom får i sig om kroppstemperaturen är för låg, vilken dom inte kan reglera själva. Några av valparna fick ont i magen efter några timmar, började pipa och tala om att allt inte stod rätt till. Dom var spända över magen, så jag masserade deras magar och försökte få Chappa att slicka och stimulera dom i stjärten, men då det inte kom något så slickade hon inte så lång stund. Jag smörjde då in valparna med matolja i stjärten några gånger så hon tvingades slicka, varvat med att jag masserade magen. Det kom till slut ut en ganska hård och rejäl mängd avföring och magknipet gick över på allihop. Valparna diar och går upp fint i vikt, så nu efter några dygns ständigt övervakande så börjar den värsta oron lägga sig. Fyra tikar och en hane.

Chappa mår jättebra och är en riktig supermamma! Hon har mått kanonbra hela tiden och tar sin mammauppgift på största allvar. Fantastiskt duktig! 

Fyra tikar och en hane.